söndag 6 mars 2016

Sjätte mars - hur det har gått för mig

Hej. Sanslöst länge sedan, det tunnades ut på inlägg i takt med att livet fylldes av så mycket annat. Sommaren var i stort sett så idyllisk, sedan tog hösten vid med heltidstudier, jobb, träning samt häng med nya och gamla vänner. Jag klarade av alla fyra delkurser, fick ofta höga betyg. Gruppbehandlingen tog mer än vad den gav, så jag hoppade av den tidigt i höstas, men jag och min terapeut har fortsatt som vanligt.

Höstterminen tog slut, jag mådde inte dåligt på ett sätt som ens är i närheten av det jag upplevt tidigare, men jag var sliten. Vårterminen tog vid, med kurser jag egentligen inte var så intresserad av och ett upplägg som var orimligt stressigt. Efter att ha rasat obehagligt djupt på kort tid, valde jag att avbryta studierna och istället söka jobb. Jag repade mig snabbt efter det, blev glad och trygg igen. Att jag vågade ta det beslutet i tid, innan jag hade gjort något destruktivt och/eller skulle behövt en sjukskrivning för att återhämta mig, är jag mycket stolt över.

Efter att ha sökt jobb i strax över två veckor, hade jag redan fått komma på tre intervjuer. Det är uppmuntrande, jag var så rädd att min lite hackiga bakgrund med sjukperioder skulle inverka avskräckande. Så tycks inte vara fallet, och jag har gott hopp om att hitta ett jobb där jag kan prestera på ett bra sätt. Jag vet vad jag är duktig på och vilka mina styrkor är, inget av det är något jag räds att uttrycka i mina ansökningar.

Jag är trygg, jag är tacksam och jag mår i det stora hela väldigt bra. Jag har många vänner, jag är inte rädd för dagarna då jag är ledsen, rädd eller trött. Även de gånger då jag verkligen inte mår bra, är det känslor som ryms inom ramen för det normala, och som jag klarar av att ta hand om. Hur jag mår då är fortfarande milsvida bättre än det som för två år sedan skulle varit en bra dag.

"du är så genuin, full av känslor på något sätt". Jag känner, jag känner hundra procent och jag gör det hela tiden. Det är ett sätt att vara på som, vilket många av er som läst mig vet, inte är så lätt att hantera alltid. Skillnaden för mig nu, är att det som känns är kopplat till det som sker. Jag blir glad, jag blir arg, jag blir sårad, jag blir engagerad, och i den absoluta majoriteten av fallen förstår jag varför det sker. Hur ont jag än haft av mina känslor innan, är min känslomässiga närvaro en av mina bästa egenskaper. Jag vågar vara i det som sker, jag vågar stå upp för såväl andra som mig själv.

Jag är inte starkare än någon annan. Det är av enorm vikt att det framgår, att det är inte styrka eller vilja som tar människor ur helveten och in i fungerande liv. Du har nytta av envishet och vilja, men hade det räckt hade människor aldrig mått så dåligt och under så lång tid. Thérèse formulerar det klockrent i den här texten, jag ber er läsa den för den uttrycker exakt vad jag tänker kring vår outtröttliga vurm för att skapa mening av det meningslösa. Det finns ingen mening med mitt lidande, lidande är per definition meningslöst. Smärta däremot, därur kan man, även om det är nog så smärtsamt, dra lärdomar eller utvecklas. Men lidandet är skoningslöst, orättvist. Ett mer utvecklat resonemang i de här frågorna, skrev jag förra året.

Att det tog mig långt över ett halvår av tystnad att göra den här uppdateringen, vet jag inte riktigt vad det beror på. Jag har tänkt så mycket på er som läst min blogg, på er som skriver egna och på er som fanns här med anonyma stöttande kommentarer. Ni betydde enormt mycket för mig under en av mitt livs mest fruktansvärda perioder. Jag kan inte föreställa mig hur de fyra åren hade sett ut utan mitt skrivande och utan er respons på den. Mitt allra varmaste tack för det.

onsdag 22 juli 2015

Tjugoandra juli

jag åker tåg genom landet, kors och tvärs
han möter upp mig på stationen
vi badar i havet och går till systemet i väntan på de andra

första kvällen, öl efter öl, tre killar och jag
de är trygga, fina
vi skrattar mycket
ingen medveten sexism, men
som genom ett trollslag
är det just jag som aldrig får tala till punkt
att det inte är med flit gör mig nästan ännu mer uppgiven
de vill inte att det ska bli så
men ändå händer det
hur ska vi göra något åt det här?

har sex på natten
jag kan liksom inte säga nej riktigt
just den gången hade jag nog gjort det om jag kunnat men
plötsligt var han ju bara där
jag var full
orkade inte tänka
han sa att jag var jättesnygg och jag skrattade åt honom

dyr bil i 140 på en 80-väg
tillsammans med två killar
jag undrar om de vet om
att jag legat med dem båda två inom de senaste fem dagarna
skrattar lite åt det inombords
för det är så knäppt

en annan konstellation av oss
åker ut i skärgården
både luften och havet är kallt
vi skrattar, pratar
V dyker gång på gång

kvällen kommer och vi blir lite fler
nostalgisk lista för oss födda på 90-talet
"don't stop, stop the music"
har kul, blir full, trivs så himla bra
livet är så bra

är hemma igen sedan några dagar
mens och påminnelse om matte som behöver göras
slarv med mat, en ohjälpsam läkare på vårdcentralen
plötsligt blev det en tyngre dag
men har människor runt mig
som kan trösta, få mig att tänka på annat
det är ingen katastrof alls
det är sällan katastrofer nuförtiden

ofta är jag 
himla jävla lycklig
det är sommar
jag är fri att göra det jag vill
jag är inte ensam
jag är trygg i mina sammanhang

tisdag 7 juli 2015

Sjunde juli - PTSD på besök

Vaknade med samma tjat i huvudet som jag hade dagligen under många år
"hora
       jävla
äckliga
hora"
makeup, klackar, klänning, nyckelbricka
ut genom dörren.

heltäckningsmattor på kontoret
det blir inget tydligt klopp-klopp av klackarna
bara ett dovt sådant

sitter ensam i rummet nästan hela dagen
går igenom CV:n, rättar språk, registrerar vilka som måste uppdateras ytterligare
gör mitt jobb bra
men hela tiden i bakhuvudet
"hora, Silver, hora"

aldrig egentligen regelrätta flashar
men någonstans i bakgrunden
finns bilderna
och minnena

jobbar hela dagen
skrattar med cheferna
pratar lite närmare med en av dem som
jobbar på sälj
sista dagen innan ledigheten

F har lovat att komma över
stanna kvar
jag blir glad
rom och cola

han väljer film
"99 dagar av 100 numera, kan jag se vilken sorts film som helst
men dagar när tjatandet i huvudet varit så starkt
vill jag inte se filmer med våldtäkter i"
säger jag inte
och en bikaraktär i filmen
blir våldtagen inom de första fem minuterna
inte i bild
men det framgick ändå

vi ser inte klart den
ligger istället
och - missförstå mig rätt snälla -
jag ville verkligen verkligen ligga
men någonting inuti mig var alldeles för långt borta i dåtiden
jag struntade i detta någonting
för jag ville så gärna kunna

"vill du köra ännu mer?"
förvåningen i rösten
och jag gick sönder av skam
för jag insåg plötsligt att jag inte visste
visste verkligen inte om vi hade haft sex länge
eller kort
vad jag hade gjort
min första semi-minneslucka på... ett år?
kanske ännu mer

för tredje gången
får han lugna
när jag bara skakar
och gnäller

sätter mig på sängkanten
säger att jag inte vill vara psycho
att det inte är meningen
han hyschar
"det är okej"

jag viskar att jag inte vill göra fel
"det är det ingen som vill, men det handlar inte om rätt eller fel.
det handlar om vad du vill, och inte vill.
vill du inte - säg nej"
jag andas ett "det går inte"
så tyst att jag nästan inte hörde det själv
"joho, det gör det visst"

och jag blir så ledsen
att han ska behöva deala med mig
att jag blir jobbig
jag vill bara vara praktisk
kul
kul tjej

han frågar mig om jag behöver sova under bolltäcket
och det är något så fruktansvärt fint
över att han förstår att det är en relevant fråga
men vi sover med vanliga täcken

jag önskar att jag kunde säga att jag vaknade upp till
en ny dag med tystnad i huvudet
det var inte så
huvudet tjatade i ytterligare någon dag
men sedan gick det över

det är en så obeskrivlig skillnad
på två lite tuffare dagar
och årslång misär

onsdag 1 juli 2015

Första juli - "nu är det sommar på riktigt"

Det blev spontant häng och bad vid vattnet här ute ikväll. Den stora gruppchatt jag av en slump blev inblandad i tidigt i maj (har jag för mig), är något av det bästa som hänt på länge. Det finns alltid folk att chatta med, ibland ses vi, det är glatt och tryggt på samma gång. Ett nytt sammanhang som känns otroligt givande. 

F, han med de bruna ögonen, och jag fortsätter ses någon gång i veckan. Fortsätter ha bra sex. Han kunde inte stanna kvar ikväll efter badet, och det känns liksom... lite tomt i lägenheten. Jag har ingen aning om vad jag känner för honom. Jag tycker om honom samtidigt som jag stör mig mycket på honom. Det känns inte som en klockren "det här kommer aldrig hända", men det känns heller inte som en bra idé att ta det till något seriöst. Vi är på många sätt varandra olika, vi vill så olika saker med livet den närmsta framtiden. Jag har ingen aning om vad han känner och tänker kring det vi gör, men jag önskar att han hade stannat inatt. Kanske vill jag bara åt närheten. 

En dag praktik till, sedan är jag ledig i fyra veckor. Terapin gör uppehåll samtidigt och det känns egentligen bara skönt. Jag är fri att åka runt i landet och hälsa på hos folk, att sova länge, att dricka öl på vardagskvällar. Jag vill festa, sova, skratta och njuta till fullo av det här fungerande liv som märkligt nog utgör mitt eget. Kontrasten mot hur allt såg ut för ett år sedan hade inte kunnat vara större. Bland allt livsnjuteri ska jag klämma in att repetera all matte jag en gång kunnat, också. Jag vill göra det jag kan för att stå förberedd inför höstens studier.

Jag var på middag med vänner igår, lunchade med en annan vän idag, träffade som skrivet vänner nu ikväll också. Jag har två-tre roliga saker inplanerade per dag resten av veckan. Jag är så tacksam över alla människorna som finns i mitt liv. Tacksam över att få dag efter dag av vardag som fungerar, som är trevlig, som är meningsfull. Det tog inte evigheter av kämpande jag inte var kapabel att utföra, som jag trodde, Det krävde saker av mig, men det var också mycket som... bara hände. På det där helt oförklarliga viset som nog hör livet till. 

onsdag 17 juni 2015

Sjuttonde juni - "... vände sent i september, och sedan dess... har jag byggt upp hela mitt liv"

Vi har sex en gång till, jag ligger på hans arm och ser på hans så väldigt bruna ögon
"var det därför du kom hit?"
Han nekar, säger att han inte alls väntat sig det

//... //

"Om jag åker till de andras stad över helgen, följer du med då?"
Jag nickar åt honom, och vi bilar över tio timmar på två dagar
Dit, och hem igen
Fest under natten

En person på festen drar ett lite halvplumpt skämt
jag är inte ens med i konversationen
men jag var redan lite sårbar, dessutom full
och jag bryter samman i mörkret på övervåningen

Han märker det
håller mig
jag skakar, skakar och skakar
gnäller

"tyck inte att jag är en hora"
"gör mig inte illa"

"jag vill inte att alla ska veta"
"jag ville aldrig"
och framförallt
"snälla hata inte mig"
  "snälla hata inte mig"
     "snälla hata inte mig"
han håller mig och viskar
att det alltid är mina gränser som gäller
att han inte tycker att jag är en hora
att han inte kommer berätta för någon
att han aldrig kommer göra mig illa
att han inte hatar mig

Jag blir mer galen än jag varit på månader
rycker hit och dit,
kryper ihop
gnäller
aktar mig för händer som inte finns där
"Silver, det är bara du och jag här."

Skammen på morgonen sedan
jag känner mig så dum, jag förstörde din kväll
han säger inget om det
hånglar bara
ser på mig med de bruna ögonen
och jag tänker att det enda rimliga skulle vara att bli kär
men jag vet inte om det är så jag känner
alls

//... //

Träffar E
långpromenad i obekväma skor
vi skrattar, blandar med allvar
han luktar så gott
men jag blir inte längre nervös, pirrig och... dum
av hans närvaro

han säger att han är glad att vi lärt känna varandra
att jag ska träffa någon i min egen ålder
att vi inte är i samma fas
men att han absolut inte menar det illa, som om han tänkt
"gud vad ung hon är"
eller att jag inte matchar intellektuellt
att han hoppas att jag känner att det är okej

berättar att han träffat någon
berättar att han inte vill vara singel
berättar om hur saker varit
jag lyssnar
jag hoppas att jag gör det bra, lyssnandet

//... //

Jag gör någon slags succé på praktiken
får jobberbjudande inför hösten
efter sex dagar

Det är skönt att vara uppskattad
att vara med i någon slags normal verklighet
men också märkligt
att folk kan bli så glada över totalt basic saker som
att beskära en bild
eller spika upp en tavla

//... //

Tar en öl
Parkhäng
Fest
Grillkväll

"det känns som om du lärt känna en massa nya människor"

Sitta hemma under bolltäcket med katten
Se svanungarna som kommit
Sova nära honom med de bruna ögonen

//... //

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med
men är inte säker på att det är ett problem
allting måste inte vara begripligt
och jag är varken ensam eller rädd

måndag 8 juni 2015

Åttonde juni - att det kunde bli så bra

Hej. Jag har slutbetyget på papper nu, jag får tonvis med beröm på praktiken och jag träffar många nya och gamla bekantskaper. Jag blandar spontanitet och allvar, skrattar och argumenterar. Trivs. Jag trivs så sanslöst bra. 

tisdag 26 maj 2015

Tjugosjätte maj - vänskapsväv

Med tygrosor i håret, billigt krimskramshalsband runt halsen och rummet fyllt av älsklingar
ställde jag mig vid bordets långsida
tackade för att de kommit, och höll tal om vänskap

Att vänskap handlar om mod
mod att dela med sig
mod att ta emot
men också modet att göra något alldeles vardagligt
som att ta en promenad ihop trots att det gått år sedan sist

"... så tack för att ni är modiga"

De är många
de är himla bra
älskade älskade vänner

Vänner som gjort den här våren möjlig
jag sa det till dem, att kvällen inte handlade om mig utan om
oss
"vadå? oss?" avbröt lilla E med förvirrad min
"ja, E, vi allihopa som är här"

Jag står mitt i ett tryggt sammanhang
om jag snubblar
så tror jag
att de kommer ta emot