söndag 6 mars 2016

Sjätte mars - hur det har gått för mig

Hej. Sanslöst länge sedan, det tunnades ut på inlägg i takt med att livet fylldes av så mycket annat. Sommaren var i stort sett så idyllisk, sedan tog hösten vid med heltidstudier, jobb, träning samt häng med nya och gamla vänner. Jag klarade av alla fyra delkurser, fick ofta höga betyg. Gruppbehandlingen tog mer än vad den gav, så jag hoppade av den tidigt i höstas, men jag och min terapeut har fortsatt som vanligt.

Höstterminen tog slut, jag mådde inte dåligt på ett sätt som ens är i närheten av det jag upplevt tidigare, men jag var sliten. Vårterminen tog vid, med kurser jag egentligen inte var så intresserad av och ett upplägg som var orimligt stressigt. Efter att ha rasat obehagligt djupt på kort tid, valde jag att avbryta studierna och istället söka jobb. Jag repade mig snabbt efter det, blev glad och trygg igen. Att jag vågade ta det beslutet i tid, innan jag hade gjort något destruktivt och/eller skulle behövt en sjukskrivning för att återhämta mig, är jag mycket stolt över.

Efter att ha sökt jobb i strax över två veckor, hade jag redan fått komma på tre intervjuer. Det är uppmuntrande, jag var så rädd att min lite hackiga bakgrund med sjukperioder skulle inverka avskräckande. Så tycks inte vara fallet, och jag har gott hopp om att hitta ett jobb där jag kan prestera på ett bra sätt. Jag vet vad jag är duktig på och vilka mina styrkor är, inget av det är något jag räds att uttrycka i mina ansökningar.

Jag är trygg, jag är tacksam och jag mår i det stora hela väldigt bra. Jag har många vänner, jag är inte rädd för dagarna då jag är ledsen, rädd eller trött. Även de gånger då jag verkligen inte mår bra, är det känslor som ryms inom ramen för det normala, och som jag klarar av att ta hand om. Hur jag mår då är fortfarande milsvida bättre än det som för två år sedan skulle varit en bra dag.

"du är så genuin, full av känslor på något sätt". Jag känner, jag känner hundra procent och jag gör det hela tiden. Det är ett sätt att vara på som, vilket många av er som läst mig vet, inte är så lätt att hantera alltid. Skillnaden för mig nu, är att det som känns är kopplat till det som sker. Jag blir glad, jag blir arg, jag blir sårad, jag blir engagerad, och i den absoluta majoriteten av fallen förstår jag varför det sker. Hur ont jag än haft av mina känslor innan, är min känslomässiga närvaro en av mina bästa egenskaper. Jag vågar vara i det som sker, jag vågar stå upp för såväl andra som mig själv.

Jag är inte starkare än någon annan. Det är av enorm vikt att det framgår, att det är inte styrka eller vilja som tar människor ur helveten och in i fungerande liv. Du har nytta av envishet och vilja, men hade det räckt hade människor aldrig mått så dåligt och under så lång tid. Thérèse formulerar det klockrent i den här texten, jag ber er läsa den för den uttrycker exakt vad jag tänker kring vår outtröttliga vurm för att skapa mening av det meningslösa. Det finns ingen mening med mitt lidande, lidande är per definition meningslöst. Smärta däremot, därur kan man, även om det är nog så smärtsamt, dra lärdomar eller utvecklas. Men lidandet är skoningslöst, orättvist. Ett mer utvecklat resonemang i de här frågorna, skrev jag förra året.

Att det tog mig långt över ett halvår av tystnad att göra den här uppdateringen, vet jag inte riktigt vad det beror på. Jag har tänkt så mycket på er som läst min blogg, på er som skriver egna och på er som fanns här med anonyma stöttande kommentarer. Ni betydde enormt mycket för mig under en av mitt livs mest fruktansvärda perioder. Jag kan inte föreställa mig hur de fyra åren hade sett ut utan mitt skrivande och utan er respons på den. Mitt allra varmaste tack för det.

5 kommentarer:

  1. Åhh Silver, jag letade så sent som häromdagen ifall du skrivit någon update som jag missat eftersom jag undrat hur du har det.

    Så skönt att det ofta har varit bättre, och så skönt att du har tagit till åtgärder innan det har spårat ur. Hoppas du får ett jobb du kan gilla!

    Kram!

    SvaraRadera
  2. så otroligt glad för din skull! verkligen. du ger mig lite hopp, kanske blir det likadant för mig någon gång. så glad att det kom en uppdatering, undrat länge nu vad som händer i ditt liv. tack för att du delar med dig <3 kram

    SvaraRadera
  3. Så skönt att höra=) Så fint. Så bra.

    Hur det går? Jag lever. Inte säker på att det är vad jag vill.

    SvaraRadera
  4. Underbart att höra av dig! Lycka till! /ElinaEhn

    SvaraRadera